Idag skriver en före detta VD och en före detta styrelseordförande i Hammarby Fotboll på DN Debatt om hur de tycker att man ska gå till väga för att stoppa stöket kring de allsvenska fotbollsmatcherna (och i Hammarbys fall då matcherna i Superettan). Lösningen går ut på att slutgiltigt döda den sista kvarvarande resten av folkrörelse- och medlemsengagemang inom svensk elitfotboll.
Den så kallade 51/49-regeln gör gällande att en ideell förening måste äga aktiemajoriteten i de fotbollsklubbar som drivs i form av aktiebolag. Regeln instiftades för att idrottsklubbarna skulle behålla sin förankring hos medlemmarna. Klubbarna har sprungit fram ur dessa idrottsföreningar, ur medlemmarnas ideella engagemang. Att föreningarna äger aktiemajoriteten i företaget garanterar dessa engagerade medlemmar ett avgörande inflytande över företagets skötsel.
Herrar Per Magnusson och Henrik Appelqvist har helt rätt i att allsvenskan är en medioker liga, rankad efter bland andra Cypern och Vitryssland. Att det skulle bero på att kommersiella investerare hade för litet inflytande över klubbarna är emellertid en halsbrytande slutsats.
Enda anledningen till att allsvenskan, trots sin låga nivå, fortfarande lockar så pass stora åskådarskaror som den faktiskt gör, beror ju på alla dessa hundratusentals engagerade individer landet över som viger både tid och privatekonomi åt klubbarna de älskar. Ett engagemang som skulle avta betänkligt om det inte också medförde inflytande över föreningens och bolagets utveckling. Allsvenskans låga kvalitet beror på helt andra faktorer, till exempel ofördelaktiga skatteregler som gör att spelare hellre väljer att gå till våra grannländer.
Det är särskilt en passage i artikeln som gör mig illa berörd:
”Utan att ha satsat annat än den årliga medlemsavgiften i ”ägandet” styr supportrarna våra föreningar och dess aktiebolag utifrån känslor och den för dagen förhärskande supporteropinionen. Bättre vore att supportrarna ägnar all sin kraft åt det de är överlägset bäst på, att vara supportrar och skapa den positiva och magiska atmosfär som bara supportrar kan göra.”
Herrarna Magnusson och Appelqvist visar här med all önskvärd tydlighet att de inte överhuvudtaget förstått medlemmarnas och det ideella engagemangets betydelse för den allsvenska fotbollen. De tror att föreningarnas medlemmar är efterblivna hjon som kan förmås att hoppa och dansa och sjunga (men bara snälla sånger) som en del i en kommersiell produkt för att investerarna ska bli nöjda.
Med ledningspersoner som Per Magnusson och Henrik Appelqvist, vilka uppenbarligen betraktar den sista tidens läktarskandaler som en möjlighet att göra sig en hacka, och som inte förmår se skillnaden mellan att ”älska fotboll” och att älska ett lag, är det inte så konstigt att Hammarby en längre tid befunnit sig i fritt fall.
Man börjar ju nästan gråta när man hör vad idioterna vill göra med vår fotboll, och att dom ser England som ett exempel att ta efter är ännu mer skrämmande, fråga vilken engelsk supporter som helst vilken form han skulle välja, kommer bli som att gå på hockey i usa, där jumbotronen ber en att sjunka och klappa händerna. Fast utan spelar kvalitén, farten och ja spelet överhuvudtaget. Allsvenskan kommer sjunka som ett skepp om detta skulle genomföras, precis som du säger är det först och främst skatterna som behöver ändras. Och att ta bort ståplats för att det blir några missöden då och då är också en idiotisk idé. Det är inte mer våld runt matcherna nu än vad det var för 10 år sen, snarare tvärtom skulle jag säga, kommer ni ihåg förr hur media ägnade 10 sidor åt ett derby, då var bengaler och liknande något som beskrevs som en stämningshöjare som gav extra poäng. Idag går jorden under när en tänds.
Det är lite som med debatten och monarkin: inget nytt har hänt men medierna skruvar upp tonläget och helt plötsligt ropar alla efter åtgärder!
Tyckte inlägget var strålande, i den menning att Per Magnusson och henrik Appelqvist på fullaste allvar, verkar helt äckliga i skallen. Det privata kapitalet/ägandet ska rädda fotbollen; företagsledare är av naturen goda och tolererar inga lagöverträdelser och bus. De har ju ingen ’inre kodex’ och lierar/påtrycker aldrig styrelser,juridiska instanser och politiker. Att folkets engagemang (och pengar) behövs till fotbollen är bara ett mindre hinder att överkomma med hjälp av fuskbyggen, jippon och spektakulära reklamkampanjer så att rätt sorts folk närvarar på matcherna. Analysen är inte ens halvdan, den brister i relation till den egna logiken, för att inte tala om i relation till verkligheten! Men verkligheten var det nog längesedan herrarna hade kontakt med.
Eliten har alltid fruktat massans våldsamma potential, och inte minst dess förmåga till organisering, detta med rätta. Fotbollen åt folket! Borgarna äger redan resten.
/Råsundas Republikanska