Alla är vi turister ibland, vissa oftare än andra. Att vara turist är ett mentalt tillstånd man går in i, en behaglig befrielse från vardagens tråkigheter och besvär. Turisten är en utomstående betraktare av det samhälle han befinner sig i och har därför inte del i dess bekymmer och realiteter. Tyvärr innebär intagandet av turistrollen i blott alltför många fall ett uppgivande av allt vad folkvett heter.
Det sägs att turismens ursprung var trefaldigt: vallfarten, kriget och handeln. Förr reste man nämligen inte utan en anledning. Å andra sidan var förmodligen äventyrs- och reslust minst lika stora drivkrafter som de officiella hos många av dem som tog värvning i forna tiders arméer, mönstrade på handelsskepp eller greppade pilgrimsstaven.
Den som reste i ett sådant syfte var emellertid bunden av de sociala konventioner som vidlådde hans eller hennes hemkultur, vilket skiljer dem från dagens turister vilka snarare anammar någon slags internationell turistkod som av många tycks uppfattas som rätten att ge blanka tusan i ens medmänniskor.
Då jag under en period arbetat i Gamla stan i Stockholm har jag haft upprepade tillfällen till att på hemmaplan studera turisters beteende en masse, och kan bara konstatera att de alla, oavsett från vilken del av vår värld de är komna, beter sig på ett snarlikt sätt. De lider så gott som alla av en betänklig brist på folkvett.
Till att börja med tycks de alla fullkomligt likgiltiga inför det faktum att gatan där de går också trafikeras av andra fotgängare än deras egen lilla grupp, varför de helt ogenerat spankulerar fram i maklig takt, fyra i bredd upptagande hela gatan, och inte heller drar sig för att oannonserat stanna abrupt mitt framför fötterna på en då deras loja turistögon råkat falla på någonting som väckt deras intresse.
De drar sig inte heller för att samlas i klungor och på så vis blockera de trängsta av passager. När en förbipasserande försöker påkalla deras uppmärksamhet för att få möjlighet att passera tittar de i bästa fall likgiltigt ointresserat på en, i sämsta fall blänger de irriterat som vore man en insekt och de undrar om det är mödan värt att slå ihjäl den för att slippa det irriterande surrandet.
De vanliga etikettsreglerna för hur man uppför sig på en restaurang åsidosätts även de så snart turistrollen iklädes. Vare sig klädkoder, bordsskick eller iakttagande av vanligt hyfs gentemot personalen behöver respekteras. Som turist kan du bete dig som du behagar, allt är ju ändå på något vis på låtsas, tycks man resonera.
Själv misstänker jag att också turistens tillvaro blir trevligare om ett visst mått av folkvett bibehålls. Kanske går kommunikationen med lokalbefolkningen bättre om man ser sig för när man är ute och går, kanske blir servicen bättre på restaurangerna om man iakttar hyfs och fason. Det är bara en tanke, men det kanske är värt att pröva.