Det är inte alldeles glasklart vad som åsyftas när man använder orden romantik och romantisk i dagens språkbruk. Jag har själv blivit anklagad vid flera tillfällen för att vara såväl en ”hopplös romantiker” och ”totalt oromantisk”. Vilket av påståendena stämmer? Förmodligen båda, beroende på vilken innebörd den som framför anklagelsen lägger i ordet romantik.
En Googlesökning på ordet ”romantik” ger ungefär 17 600 000 träffar. Först kommer seriösa artiklar från Nationalencyklopedin och Wikipedia om Romantiken, den kulturströmning som satte sin prägel på det sena 1700-talet och större delen av 1800-talet inom konst, musik och litteratur.
Därefter kommer reklam. Reklam, reklam och åter reklam för allehanda affärsverksamheter som gör anspråk på att saluföra romantik i en eller annan tappning. Träffarna på dejtingsajter äro legio, liksom reklam för hotell, romantiska spa-weekends och kryssningar. Scrollande genom träfflistan börjar sakta en bild ta form av vad konsumenten 2011 betraktar som romantiskt.
Grunden för dagens definition av innebörden i begreppet romantiskt tycks utgå från parrelationen. En romantisk kryssning eller en romantisk spa-weekend skiljer sig från andra kryssningar och spaweekends genom att de genomförs tillsammans med ens fästmö eller fästman. Dejtingsajternas användning av ordet inbegriper ett underförstått löfte om att en bestående parrelation väntar runt hörnet för den kärlekstörstande singel som registrerar sig på sajten.
Det är en småborgerlig definition av begreppet som skiljer sig diametralt från den innebörd som lades i det av de stora romantikerna. Goethe, Schiller, Caspar David Friedrich, Schubert, Beethoven, Johan Christian Dahl och Markus Larsson skulle nog alla ställa sig tämligen likgiltiga inför dagens alla hjärtans dagfirare med rosa nallar och fluffiga chokladaskar. De skulle förmodligen ha svårt att se det sublima i en spaweekend eller en dejtingsajt på nätet.
Romantikernas målningar föreställer sällan älskande par men desto oftare dramatiska bergslandskap, stormpiskade hav och dunkla skogar – landskapstyper som inte representeras i googleromantikens tillrättalagda och fluffiga värld. 1800-talsromantikerna eftersträvade det sublima, det storslagna. Man vädjade till naturkrafterna och dyrkade geniet, särlingen, enstöringen, hjälten och konstnären. Man vände det småborgerliga livet ryggen för den stora tragiska, självutplånande kärleken. Den unge Werthers kula för pannan utlöste rentav en självmordsvåg bland romantiskt lagda unga män i Europa kring sekelskiftet 1800.
Att reducera romantik till chokladaskar och fluffiga nallar, spakryssningar och nätdejting är att dränera begreppet på innehåll. Därmed inte sagt att det inte finns beröringspunkter. Romantik är längtan – i romantikernas fall en längtan efter det som var större än vardagslivet, naturens sublima krafter och människans inneboende styrka och mörker. I dag tycks många människors strävan efter att fylla det inre tomrummet handla om en längtan efter den stora, sanna och innerliga kärleken.
I en tid när allt som tidigare ansetts tillhöra privatlivets helgd fläks ut i media riktar sig människors längtan efter det äkta, det som inte går att fånga på bild. När sexuella behov kan tillfredsställas överallt, närsomhelst blir kärleksbristen desto påtagligare. Kanske är det därför så många längtar efter en rosa leksaksnalle, en chokladask eller en spaweekend. Det är konkreta saker som man kan ta på. Den romantiska kärleken är det inte.
Hm, intressanta synpunkter! Jag tror dock på att romantiken ligger i det oväntade, det vardagliga, det blygsamma men ändå äkta. Eller?
Det är inte den känslan man får när man googlar, men på ett privat plan kan jag hålla med dig. Spontanitet och genuina gester är så mycket mer värt än det tillrättalagda och färdigpaketerade!