Hur många Göteborgare arbetar på Regeringskansliet?

Var tionde anställd vid regeringskansliet är en första- eller andragenerationsinvandrare. Det är fantastiskt. Det visar hur stor den sociala rörligheten är i Sverige. Du kan komma till vårt land fjärran ifrån och börja arbeta inom rikets högsta administration. Men istället för att glädjas åt detta väljer Svenska Dagbladet idag att förfasa sig över att det är så lite, jämfört med befolkningen i stort där var femte medborgare uppges ha utländsk bakgrund.

Men är det verkligen rimligt att anta att alla grupper ska vara proportionellt representerade överallt? ”En legitimitetsfråga” säger integrationsminister Erik Ullenhag och lägger pannan i bekymrade veck. Ja, skulle medborgarna med utländsk bakgrund lysa med sin frånvaro på Regeringskansliet vore det eventuellt ett legitimitetsproblem, men nu är det inte så.

Ska man dra legitimitetsresonemanget till sin spets kan man fråga sig om det inte vore värt en granskning av vilka landsändar som de anställda på regeringskansliet kommer ifrån. Människor från olika delar av Sverige har olika erfarenheter och borde därför representeras proportionellt i regeringskansliets personal. Hur många Göteborgare arbetar på regeringskansliet?

Och utbildningsnivåer! Utbildningsnivån hos regeringskansliets anställda borde proportionellt motsvara befolkningens i stort. Annars får vi legitimitetsproblem. Hur ska den som bara har en grundskoleutbildning kunna känna sig representerad av regeringskansliets administrativa personal om samtliga där är högutbildade?

Jag funderar på om jag själv flyttade till ett annat land, frivilligt eller tvingad därtill av omständigheterna, skulle se det som en självklarhet att jag och andra nyinflyttade skulle arbeta i det nya landets högsta lednings administration?

Det är självfallet mycket bra med en representation av många olika bakgrunder och erfarenheter i en administration av regeringskansliets natur, men att sätta upp statistiska mål baserade på befolkningens proportionella sammansättning är orimligt. Den stora gruppen svenska medborgare med utländsk bakgrund är ytterst heterogen.

Många i gruppen kommer från kulturer mycket olika vår egen, en försvarlig del är analfabeter eller åtminstone på en mycket låg utbildningsnivå när de kommer hit. Att hävda att dessa ska vara proportionellt representerade i regeringskansliets personal är inte rimligt.

Eller menar Svenska Dagbladet och Ullenhag att övriga i gruppen ”med utländsk bakgrund” ska vara desto mer representerade, för att den statistiska perfektionen ska uppnås?

Mångfaldsmålen har säkert en god grundtanke, men riskerar att bli uttryck för den enfald som mångfaldsmålens tillskyndare skämtar om, om man låter det bli en strävan efter att lägga statistiken tillrätta. Motverka diskriminering och exkluderande arbetsplatskulturer, men sluta tro att alla befolkningsgrupper kan vara proportionellt representerade överallt.