Folkvett del 12. Rulltrappor.

Efter en enkel enkät på min fansida på Facebook angående områden där man anser att mer folkvett skulle vara önskvärt kan konstateras att rulltrappor är ett prioriterat sådant. Jag kan inte annat än hålla med de i fanskaran som förde rulltrapporna på tal. Medmänniskornas brist på etikett i rulltrapporna är en så gott som daglig källa till irritation, men är så utbrett att de flesta tycks resignera inför det och många knappt ens märker det längre.

Detta hänger samman med relationen mellan frivilliga överenskommelser och tvingande lagar som jag närmade mig i mitt inlägg om klädkoder häromdagen. Det finns inget påbjudet sätt att färdas i en rulltrappa, inget lagrum som reglerar vårt umgänge när vi åker upp och ned för dessa bekvämlighetsinrättningar. Men det finns, i likhet med den allmänt (nåja…) accepterade blixtlåsprincipen i biltrafiken, oskrivna och underförstådda regler för hur man beter sig. Allt för att minska friktionen och öka trivseln medmänniskor emellan.

Det grundläggande axiomet som rulltrappeetiketten utgår från är att en rulltrappa är tvåfilig, låt vara att detta inte står skriftligen angivet någonstans. Alla som ofta åker rulltrappor vet emellertid att så är fallet. En rulltrappa består alltså av en högerfil och en vänsterfil, där vänsterfilen utgörs av en ”omkörningsfil”. Detta praktiska och vedertagna system har inrättats för att de som har bråttom på ett enkelt sätt och utan att någon konflikt uppstår ska kunna passera dem som inte har lika bråttom utan hellre använder färden i rulltrappan till en välbehövlig vilopaus, ett ögonblick av andrum och kontemplation i den stressade storstadstillvaron.

Trots att alla lätt kan förstå fördelarna med detta tvåfilssystem finns det alltjämt människor som bryter mot det. Demonstrerande sin brist på folkvett står de till vänster i rulltrappan när alla andra står till höger, och bromsar därmed upp de stressade medborgare som kommer skyndande i omkörningsfilen bakom. Inte sällan ger de dessutom uttryck för ett milt förakt när de bakomvarande på ett eller annat sätt gör sig påminda och försöker passera.

Ett annat vanligt förekommande fenomen som föranleder minst lika stor indignation är sällskap av två eller fler individer som tror att rulltrappan är en plats för social samvara snarare än ett transportmedel, och därför anser sig ha rätt att uppta båda filerna för att lättare kunna samspråka med varandra. Naturligtvis till stor förtret för de som kommer skyndande på väg till något angeläget.

Bristen på hyfs i rulltrapporna kan tyckas vara ett trivialt problem, men skulle kunna sägas ringa in precis den allmänna nonchalans och brist på folkvett som, om den åtgärdades, skulle göra samvaron i våra alltmer tättbefolkade städer betydligt angenämare.