Rubrikens frågeställning kan tyckas absurd men frågan aktualiserad på allvar efter vår spelning på Pub 19 (Gamla Katalin) i Uppsala i november. Pub 19 har konserter två kvällar i veckan, torsdagar och lördagar. Vi har tidigare spelat där på torsdagar men kände att det var dags att göra ett lördagsgig.
Arrangören var dock skeptisk – kan man köra akustisk musik på en lördag? Kommer det inte att innebära för lågt tempo och inget öldrickande? Vi lugnade honom emellertid med att påtala att vår musik visst håller ett högre tempo än många sömniga bluesfarbröder som spelar där gång efter annan.
Det blev ett lördagsgig således. Stämningen var hög, publiken med på noterna och öl köptes i högt tempo. En lyckad kväll för både oss och arrangören med andra ord. Den som missade tillställningen kan se några klipp från konserten på min youtubekanal.
Eftersom Pub 19 är en trevlig och intim lokal och eftersom det finns en poäng med att spela i sin hemstad till och från hörde vi av oss till arrangören kort efter spelningen för att boka in ett nytt gig. Vi ville återigen spela på en lördag, eftersom det funkat mycket bättre än torsdagsgigen. Men där var det stopp. Anledningen? Texterna var på svenska.
Att tempot var högt och publiken talrik och entusiastisk spelade alltså inte någon roll. Enligt arrangören gick folk inte ut på lördagar för att lyssna på texter och därför vill man inte ha musik på svenska på helgerna.
Det är svårt att finna ord för hur monumental denna tankevurpa är. Framförallt rymmer uttalandet ett enormt förakt för de artister som uppträder där med engelskspråkig musik – är texterna på engelska förutsätts publiken inte lyssna till dem? Jag har själv skrivit fler låtar på engelska än på svenska i mina dagar (även om de svenska texterna börjar komma i kapp i antal och förmodligen snart kommer att gå om) och har varit lika mån om att förmedla texternas budskap oavsett på vilket språk jag sjungit.
Uttalandet speglar emellertid en utbredd skillnad i synen på svenska och engelska sångtexter i Sverige. Musik med svenska texter betraktas ofta som seriös och krävande och stundtals till och med provinsiell och lite töntig. På samma sätt betraktas texter på engelska mest som en del i ljudbilden, kvalitet och budskap är relativt oväsentligt.
Det är ett trångsynt och stelbent synsätt som är till förfång för sångtexter på båda språken. Det finns artister som skriver avancerade och budskapsbärande engelska texter som ställer höga krav på lyssnaren, likväl som att det går att dricka öl till musik med svenska sångtexter.
Jösses! Snacka om att idiotförklara publiken (och artisterna för all del). Det är alltså inte okej att sjunga på svenska på en pub i Sverige? Vart är världen på väg, eller snarare Sverige…