Blixtrar till med ytterligare en folkvettsartikel när jag ändå har ångan uppe! Samvaron med medmänniskorna i gemensamma tvättstugor tycks vara en av våra största källor till konflikter. För att stjäla dåvarande statsminister Carl Bildts analys i samband med den famösa we-shall-overcome-historien i Rinkeby 1992: ”Motsättningarnas dynamik skapar en friktionsyta.”
Den välbekanta arga lappen i tvättstugan har blivit en institution. På hemsidan www.argalappen.se kan man läsa ett antal mer eller mindre fantasifulla utbrott på små pappersark. Frågan är varför övertramp just i tvättstugan orsakar sådana vredesutbrott hos i vanliga fall tämligen fredliga medborgare.
Jag tror att orsakerna är två och att de samverkar. För det första så tycker de flesta av oss att tvättande är dödligt tråkigt. Det är ett av det gråa vardagslivets allra gråaste måsten. Den tid som således avsätts för ändamålet ska därför utnyttjas så effektivt som möjligt så att ingen onödig ledig tid förspills i tvättstugan. Den som väljer att agera grus i någon annans väloljade tvättmaskineri genom att inkräkta på dennes tvättid gör sig därför skyldig till ett oförlåtligt övertramp.
Särskilt problematiskt är det i tvättstugor där övriga boende kan ta över tvättiden om tvättstugan stått outnyttjad en viss tid, det kan vara en halvtimma eller en timma. Risken för konflikt är överhängande om den som bokat tvättiden anländer i slutet av detta intervall och någon lysten snyltare står redo med sin tvättkorg för att kasta sig över den misstänkt övergivna tvättiden. Detta undviks givetvis genom att man låter den som bokat tvättiden besitta hela denna, från början till slut, något som fler bostadsrättsföreningar och hyresvärdar borde förmås att förstå.
För det andra så är tvättande någonting i högsta grad privat. Mest frekvent tvättar man ju sina allra intimaste klädesplagg – underkläder och strumpor. När någon främling inkräktar i denna privata ritual är det en kränkning av den personliga integriteten, allra helst om någon hanterar ens egen tvätt.
Kombinationen av dessa två faktorer blir till en sannskyldig krutdurk. Den tvättande är en flaska nitroglycerin som bara väntar på att någon ska stöta till den och få den att brisera. Men eftersom de flesta är bekanta med dessa mekanismer är det obegripligt att människor fortsätter att begå övertramp i tvättstugan, gång efter gång.
Som till exempel tanten i min tvättstuga som satt i system att snylta på andras tvättider och när man konfronterar henne skyller på att hon blandat ihop dagarna, eller att hon blandat ihop tvättstugorna (det finns två) eller att hon blandat ihop klockslagen. Hur svårt kan det vara att boka en egen tvättid och sedan hålla sig till den?
Visserligen kan friktion skapas också av den andra typen, tvättstugenazisterna som får utbrott så snart det finns minsta luddkorn kvar i filtret. Men enligt min erfarenhet är detta en försvinnande liten del av dem som orsakar eller deltar i tvättstugornas konflikter. För det mesta handlar det vanliga, hederliga, strävsamma människor som får sin heliga tvättid kapad och sin integritet kränkt av nonchalanta, likgiltiga, ouppfostrade kretiner till grannar som svinar och beter sig, det vill säga sådana som helt och hållet saknar vanligt hederligt folkvett!
Bilden är från www.argalappen.se