Snön fullkomligen vräkte ned över Uppsala och jag kunde inte säga att jag sörjde över att jag inte såg bandyfinalen på plats på Studenternas IP. I soffan gladdes jag åt hur de skräniga Hammarbysupportrar som förpestat min vistelse på stan tidigare under dagen alltmer kom att likna snögubbar på de alltför tätt packade läktarna på bandyarenan.
Min skadeglädje kryddades förmodligen också av en viss grämelse över att jag dagen innan prioriterat den usla matchen mot Brommapojkarna på Råsunda framför att se bandydamerna knipa ännu ett SM-guld hemma i lärdomsstaden. Bara fyra och ett halvt tusen på läktarna, en plan som mer liknade en leråker än en gräsmatta, fullständigt intetsägande spel från Gnagets sida och två utvisningar gjorde allsvenskans andra omgång till en episod jag snart vill glömma. Då hade ett SM-guld i dambandyn varit muntrare att minnas.
Anledningen till att jag inte bevistade finalen mellan Bollnäs och Hammarby var delvis att jag inte riktigt kände för att stå och höra på de grönvitas brustna röster, men framförallt att jag hade ett möte i Stockholm att passa. Jag planerade min avfärd till innan bandymatchen var slut, så att jag skulle slippa trängas på tåget med massa ölstinna bajensupportrar. Jag bedrog mig.
Vad jag inte hade räknat med var den inom bajenleden så utbredda ryggradslösheten. Hela tåget var fullt av grönvita som lämnat matchen när en tredjedel av matchen återstod. Vi talar alltså om människor som åkt från Stockholm och löst biljetter för att se sitt lag eventuellt vinna sitt första SM-guld i bandy någonsin, och så åker de hem innan matchen är över! Det är en mentalitet som jag har oerhört svårt att förstå.
Till råga på allt hamnade jag vid ett bord i restaurangvagnen inklämd mellan två storvuxna och högljudda bajensupportrar som stank. Det finns ju en myt om att hammarbyare ska vara mer ohygieniska än andra lags fans – en myt som definitivt förstärktes av bussincidenten förra säsongen – och huruvida denna mytbildning har nån grund eller inte lämnar jag åt andra att bedöma. Men dessa båda gentlemän stank verkligen. Deras lukt var så obehaglig att jag var tvungen att kedjeäta Fishermans friends hela tågresan för att inte bli illamående.
Jag kommer inte att sakna dessa människor i Allsvenskan nämnvärt den här säsongen men börjar mer och mer misstänka att affären med Eguren är något slags komplott från Bajens sida. Vad håller karln på med? Jag hade gjort en starkare insats på mittfältet, och då saknar jag bollsinne. Och vad filmningen anbelangar tror jag inte att den gått hem ens i Uruguay. Nåväl. Allsvenskan har börjat och AIK är regerande svenska mästare. Det såg faktiskt inte så bra ut i början av förra säsongen heller. Men det gick ju som bekant vägen ändå.