Gläns över sjö och strand

Man har satt upp en vedervärdig ljusslinga längs fasaden i mitt kvarter. Den består av en svart sladd med nakna glödlampor på för långt avstånd från varandra för att inge ens en falsk förespegling om något slags gemyt, uppbrutet med tre stycken glödlampscirklar som med största välvilja skulle kunna kallas för kransar. Denna utsmyckning sprider numera ett spöklikt sken över torget där jag bor.

Vi har alla våra favoriter bland julstämningsskapande utsmyckningar. Ofta rör det sig om prydnadssaker som varit med sedan eller erinrar om barndomens jular, dessa jular då det alltid låg ett metertjockt snötäcke utanför de frostiga rutorna, då ingen oroade sig för att den globala uppvärmningen skulle innebära att varje vit jul vore den sista, då domherrar flockades kring fågelbordet och doften från julskinkans griljering blandades med ångorna från den ständigt puttrande glöggrytan och från den kokande knäcken som aldrig brände fast.

Dessa jular då ens tindrande barnaögon inte förmådde genomskåda den till ytterlighet ansträngda vapenvila som fick släktens antagonister att med ett stelt leende sträcka sig till att låta varandra åtminstone omfattas av Genèvekonventionen. Dessa jular då det endast strömmade stämningsfull julmusik ur teven och radioapparaterna och allting hade en stämningsfull inramning av idel levande ljus och sprakande brasor.

Levande ljus ja. Få saker bidrar så effektivt till julstämningen som levande ljus. Stämningen infinner sig bäst i ett behagligt dunkel där levande eld fått ersätta vardagens sterila elektricitet. Vi känner en skräckblandad förtjusning när tjänstefolket sätter levande ljus i granen i Bergmans Fanny och Alexander. Julen är den mest traditionstyngda av våra högtider.

Då råder ett back to basics förhållningssätt som får oss att sätta i oss eljest utdöda traditionella rätter, hos många vaknar ett litet uns av religiositet till liv som resten av året sällan gör sig påmind. Det är det gamla bondesamhället som en gång om året utövar sin lockelse på oss svenskar, som kanske i grunden inte hunnit hantera den på bara några generationer genomförda omställningen från jordbruksland via industrination till informationssamhälle.

Jag har alltid förespråkat en less is moreattityd när det kommer till julpynt och framförallt –belysning. För visst infinner sig julstämningen snarare i ett dunkelt upplyst hem med levande ljus och ett fåtal men smakfulla juldekorationer än i ett grälligt karnevalsliknande inferno av elektriska juldekorationer a la Ett päron till farsa firar jul?

Den svenska uppfattningen om vad som är julstämning skiljer sig på detta vis märkbart från den amerikanska. Vi längtar efter det rustika, det traditionella. Korstimrade stugor och Jenny Nyströmtomtar vid ångande grötfat väcker den svenska julsentimentaliteten till liv snarare än den skrockande Coca Colatomten vid ett berg av julklappar i neonljusens sken.

Man skulle kunna tro att den ökade miljömedvetenheten skulle stärka det svenska konceptet, men istället ser vi en utbredning av Ett päron till farsavarianten av smaklös julvulgaritet. På alltfler svenska garageuppfarter lyser Rudolf med röda mulen i gräll plast, och allt fler svenska villor lindas in i julslingor av det slag som gjorde att kärnkraftverkets mätare började svaja betänkligt när Chevy Chase rollfigur anslöt sin slinga till elnätet i åttiotalsfilmen.

Är det Brandskyddsföreningens idoga upplysningsarbete som fått de eljest så miljömedvetna svenskarna att överge den sparsmakade julstämningen i skenet av levande ljus till förmån för en elektrifierad jul? Eller är det samma motsägelsefulla beundran för det amerikanska som tog sig uttryck i att när resten av världen började utveckla miljöbilar valde Volvo att köra stenhårt på stadsjeepskonceptet?

Hursomhelst, vore det inte lämpligt att i dessa tider av Klimatförhandlingar, när den globala uppvärmningen är på allas läppar, när kärnkraftens vara eller inte vara debatteras liksom möjligheterna att ställa om från fossila till förnyelsebara energikällor, också se över möjligheterna att minska elförbrukningen. Är inte den tilltagande miljömedvetenheten ett utmärkt incitament för att låta den gamla sparsmakade julpyntningen komma till heders? Rulla ut jullöparen och stick stearinljusen i vitmossan (som fuktats enligt Brandskyddsföreningens rekommendationer) och gläds åt det ickeelektriska skenet.