Den totala toleransens tyranni

Livet på samhällets botten – Theodore Dalrymple

Det är föreningen Ett narkotikafritt samhälle som har bekostat utgivningen av Theodore Dalrymples essäsamling Livet på samhällets botten – världsbilden som skapar underklassen, vilket ställde på ända åtminstone mina förutfattade meningar om föreningen och dess inställning. Dalrymples vidräkning med välfärdsideologins avigsidor: ansvarslösheten och normupplösandet, och dess konsekvenser för de mest utsatta grupperna i samhället är så långt ifrån den förment välvilliga krama-till-döds-attityd som präglar många av samtidens sociala insatser.

Livet på samhällets botten är på många sätt en dyster bok. Det är en mörk skildring av ett Storbritannien där socialliberala och värderelativistiska teorier brett ut sig på bekostnad av frihet, trygghet och mänsklig värdighet. Ändå är författaren optimist. Dalrymple tror inte på att det sociala arvet skulle ha predestinerat vissa samhällsgrupper till fattigdom och misär. I exempel efter exempel ledar han i bevis hur det är individernas egna val som format deras liv till det elände det är.

Enligt Dalrymple är det inte abstrakta ”förtryckande strukturer” som håller kvar människor i misären, utan tvärtom den offerroll som välvilliga socialarbetare och akademiker ikläder dem och som leder till passivitet och bristande ansvarstagande hos dem som i själva verket allra mest aktivt behöver ta tag i sina liv för att kunna förändra dem.

Theodore Dalrymple, i många år läkare vid ett stort sjukhus i ett fattigt område i en av Englands större städer och även fängelseläkare, har genom yrket kommit i kontakt med tusentals människor som bekräftat detta. Visserligen skiljer sig de engelska förhållandena från de svenska på flera punkter, men de övergripande tendenserna kan kännas igen även här hemma.

Livet på samhällets botten är inte i första hand en uppgörelse med välfärdsstaten som sådan, utan med den destruktiva och människofientliga ideologi som växt fram i dess fotspår. En ideologi där inte staten ska utgöra ett yttersta skyddsnät utan istället den ideala föräldern, uppfostraren, försörjaren. En ideologi där en förbrytare inte betraktas som en medborgare bland andra som har begått ett felsteg, utan som ett hjälplöst offer, oförmöget att förändra sin situation. En ideologi som vill göra gällande att det är fel av samhället att upprätthålla normer och värderingar och där kunskap inte tillmäts något värde i skolorna. En ideologi som får förödande konsekvenser för dem den praktiseras på och som håller kvar miljoner människor i den totala toleransens tyranni.

Livet på samhällets botten är en mardrömslik vandring genom sjukhussalar och fängelsekorridorer vars invånare bär vittnesbörd om människoöden det ena fruktansvärdare än det andra. Men det är också en berättelse om ett samhälle som misslyckats och om konsekvenserna av att det personliga ansvaret utmönstras i toleransens namn. Livet på samhällets botten är en angelägen bok, som borde vara obligatorisk kurslitteratur på socionomutbildningarna, på polishögskolan och kriminologiinstitutionerna.