ÖDELÄGGELSE
En stormvind blåser genom våran sal
där stumma stoder står från det förflutna,
där tusen seklers cirklar blivit slutna
– sen länge tystnade vår backanal.
På golvet ligger skärvor, skräp och skal
med märgben ligger löften som blev brutna
och lösta är de band som noggrannt knutna
höll oss från barbariets jämmerdal
Nu fladdrar vi i nihilismens byar
som rycker i var dignande markis
vi virvlar vilse under vilda skyar
i vindar som kan mala träd till flis.
Det här är inte stormen som förnyar.
Oss väntar inget himmelskt paradis.
Lars Anders Johansson