Den bästa julklappen

Det är nu över sex år sedan jag senast varvade det fantastiska spelet Return to Wolfenstein castle: Operation resurrection, då på PC. Idag gjorde jag det igen, fast till PS2. Det slår mig hur pass snyggt och fräscht spelet ändå är trots att det nu börjat få några år på nacken.

Vad som främst bär upp liret är dock förstås den fantastiska intrigen: Man spelar den amerikanske agenten BJ. Blazkowicz vars uppdrag är att spåra upp och oskadliggöra Heinrich Himmlers hemliga projekt som går ut på att dels skapa en överlägsen robotsoldat som ska hjälpa nazisterna att vinna kriget, dels att uppväcka den gamle prinsen Henrik I som ska ha levt på 1000-talet, i samma syfte.

Under äventyret får man utöver vanliga Wehrmacht- och SS-soldater även konfrontera Helga von Bylows kvinnliga elitkrigare i svarta trikåer (som hämtade ur den erotiska 70-talsrullen Ilsa – the shewolf of the SS), en armé av odöda och robotkrigare i olika skepnader. Miljöerna är hämtade från den rika floran av andra världskrigetfilmer, vissa är rent av hämtade rakt av. Till exempel återfinner man borggården i Castle Wolfenstein i den gamla Clint Eastwoodrullen Örnnästet.

Miljöerna är hämtade från krigsfilmer.

Return to Castle Wolfenstein är en ultimat mix av andra världskrigetaction, zombieskräck i fuktiga katakomber samt charmig retrosciencefiction i form av 40-talsfuturistiska robotkrigare. Dessutom finns ju ett starkt nostalgivärde kopplat till spelet då det baseras på det gamla 90-talsspelet Wolfenstein 3D, det första i genren First Person Shooter.

Världens första FPS-spel!

Return to Castle Wolfenstein var ett kärt återseende och ledigt världens bästa julklapp! Synd bara att jag redan hunnit varva det… Vågar man hoppas på en uppföljare?

Glädjande är dock att det under nästa år kommer en film baserad på spelet! Det kan väl inte bli annat än lyckat med den intrig jag redogjorde för ovan?