Erik Axel Karlfeldt

Erik Axel Karlfeldt

Jag är den siste, trogne trubaduren
som höjer sång i dina öde salar,
när bortom bleka kullar höstsol dalar
och stormen blåser i den hesa luren.

(Ur ”Bekransa mig!” från Vildmarks- och kärleksvisor 1895)

fridolin2008 släppte Lars Anders Johansson tillsammans med skivbolaget Hemlandssånger och Karlfeldtsamfundet skivan ”I Fridolins spår” med 13 tonsättningar av Erik Axel Karlfeldts dikter. Tonsättningarna strävar att sätta berättelserna i fokus samt att återföra dikterna till den folkliga vistradition som inte minst Karlfeldts tidiga diktproduktion är sprungen ur.

 

 

 

Erik Axel Karlfeldt

Erik Axel Karlfeldt (1864-1931) har kallats för Sveriges siste nationalskald, och som en sådan hyllades han vid sin död 1931 med en enorm procession genom Stockholm, av ett slag som annars brukar förbehållas kungligheter. Trots ett djupsinnigt och lärt och stundtals svårbegripligt språk nådde Karlfeldts dikter en enorm folklig popularitet som ingen svensk diktare efter honom kommit att tangera. Under andra halvan av 1900-talet kom han att hamna i skymundan till följd av modernismens förakt för bunden poesi och motvilja mot framgång i livet. Karlfeldt satt nämligen som ständig sekreterare i Svenska Akademien från och med 1913. Efter sin död förärades han även det litterära nobelpriset.

Karlfeldt skaldade om ett bondesamhälle vars tusenåriga levnadsförhållanden höll på att trängas bort av den tilltagande industrialiseringen och urbaniseringen, men också om tidlösa och allmänmänskliga ämnen som kärlek och rädsla för åldrandet och döden. Inte minst är Karlfeldt en av våra mest sensuella och erotiska diktare.

Urvalet av dikter är gjort för att spegla både det vekt romantiska och naturlyriska draget hos Karlfeldt som hans burleskt humoristiska och utmanande erotiska ådra. Tanken är att visa att Karlfeldts diktning ingalunda är passé, varken till formen eller innehållet utan snarast högaktuell även för en modern vispublik.

Karlfeldtsamfundet
Hemlandssånger

Röster om I Fridolins spår:

Johanssons melodiösa egna tonsättningar och folkmusikkänslan passar Karlfeldts dikter perfekt. Det ålderdomliga språket och bilderna kommer till liv, kvaliteterna hos EAK görs lättillgängliga för den som är van vid sång, men otränad på poesiläsning. Hos Karlfeldt går det högstämda och lärda arm i arm med det jordnära, och storslaget fantasifulla berättelser avlöser gamla drängars livsöden. Herr nobelpristagaren var inte heller främmande för naturlyrik och hans färgstarka språkbehandling står emot tidens tand.

Lars Anders Johansson sång lever verkligen; ofta vacker, men det är inget självändamål. Johansson använder mycket energi och temperament och kan variera fraseringen inom en och samma textrad. En imponerande satsning.

– Alexander Agrell, Sydsvenska Dagbladet 08-04-23

Att som språk- och visintresserad hitta fram till Erik Axel Karlfeldt är därför ganska logiskt. Och nu har han gett sig på att tonsätta dikter av nationalskalden och gör det med all heder med ungefär samma musikaliska, folkligt arrade, tonspråk som han använde på solodebuten. Mestadels lyfter tonsättningarna effektivt fram Karlfeldt-texternas ofta inneboende rytmik och musikalitet.

– Sune Liljevall, Arbetarbladet 08-04-17

Vilken fart och fläkt det är över dessa tolkningar som ges ut av skivbolaget Hemlandssånger med stöd av Karlfeldtsamfundet (nummer 40 i samfundets skriftserie). Johansson har själv tonsatt dikterna och det melodiska förenas med starka rytmer. Kompet är påtagligt och starkt. Visan möter popen och Karlfeldt rockar fett!

Johanssons stämma är synnerligen välartikulerad och gör skaldens lyrik rättvisa. Man hör varje stavelse, bara i undantagsfall har sångaren ändrat, och då bara lite i texten. Jag är helt begeistrad

– Björn Widegren, Gefle Dagblad 08-04-23

(Målningen är gjord av Johan Axel Gabriel Acke (1859 – 1924) och ägs av Nationalmuséum)

Karlfeldt finns på Facebook!