Jag kommenterar den senaste tidens debatt om behovet av en breddning av kulturlivets finansiering.
Jag är intervjuad i Dagens Nyheter om den senaste tidens diskussion om breddad finansiering i kulturlivet:
– Från 30-talet och framför allt 70-talet har det successivt ersatts med det offentliga. Det har skapat en maktkoncentration som varit negativ för kulturlivet. Vi har sett en politisering samtidigt som näringslivet har slutat känna att det är deras ansvar att finansiera kultur.
Därför står kulturlivet inför en kalldusch, tror Lars Anders Johansson.
– Jag tror att det vi ser nu är början till en övergång till en annan kulturpolitisk modell, där statens åtaganden kommer att vara smalare. Det behöver inte betyda att det är dåligt för kulturlivet i bred bemärkelse, men jag tror att övergångsfasen kommer att bli smärtsam för många institutioner och verksamheter.
Hur näringslivet återigen ska vilja stötta kulturen blir en knäckfråga.
– Ekonomiska incitament är bra, men löser inte det grundläggande problemet, det vill säga ointresset för att bidra till det samhälle man lever i. För hundra år sedan levde företagsledarna i samma samhälle som kulturinstitutionerna, men så är det inte i den internationella marknadsekonomin. Å andra sidan har vi fler miljardärer än någonsin. Kanske finns det någon som vill gå i bräschen.
Liksom kulturministern är Lars Anders Johansson övertygad om att fler finansieringskällor leder till mer mångfald i kulturlivet – och att statliga pengar inte alls garanterar oberoende. Det kommer även rapporten fram till, men där nämns också flera risker med privata pengar: fokus på kortsiktiga projekt i stället för långsiktig drift, konjunkturkänslighet, och villkor som kulturverksamheten känner att den måste anpassa sig efter.
Nu kan man också se debatten om kulturlivets finansiering på SVT Forum:
https://www.svtplay.se/video/jxgdv7p/forum/fre-8-nov-09-00?info=visa