Kungliga Operan i Stockholm ska renoveras för flera miljarder och kommer att hållas stängd i flera år. Diskussionen om den eftersatta nationalscenen har väckt liv i frågan om inte Stockholm behöver ett nytt operahus istället för den Oscarianska vid strömmen. De operahus som byggts de senaste årtiondena visar dock varför gamla operahus är att föredra.
Jag skriver i Nyhetsmagasinet Fokus om varför ett Operahus måste vara mer än en maskin:
Att gå på opera i Göteborg är som att besöka vilken konferensanläggning som helst från 1990-talet. Den speciella högtidlighet som vanligen inramar operakonsten infinner sig inte, hur lyckade uppsättningarna än må vara. Göteborgsoperan stod färdig 1994 och ritades av arkitekten Jan Izikowitz, som i övrigt främst är känd för konferensanläggningen Louis De Geer i Norrköping.
Ett besök på Göteborgsoperan blir en välkommen påminnelse om hur lyckligt lottade Stockholmarna är som har den magnifika, om än eftersatta, oscarianska Kungliga Operan, vid strömmen. De som agiterar för byggande av ett nytt operahus i Stockholm, utifrån praktiska argument, missar det väsentliga. Ett operahus måste vara lika extravagant som den konstform som det ska bereda plats åt. Få moderna operahus lever desvärre upp till detta.
Det finns en anledning till att Opera Bastille inte fått en lika framträdande plats i populärkulturen som Opera Garnier fick genom Fantomen på operan, trots att Bastiljoperan idag har lika många år på nacken som Garnier hade när Gaston Leroux författade sin rysare. Bastiljoperan, liksom Göteborgsoperan, saknar själ.
Läs artikeln här: https://www.fokus.se/livsstil/lat-inte-gorfula-gotet-sla-an-tonen/