För ett sekel sedan byggdes järnvägsstationer som palats mitt i ödemarken. Idag byggs själlösa resecentra mitt i städerna, samtidigt som järnvägens byggda kulturarv tillåts förfalla eller rivs.
Jag skriver i Fokus om stationshusen längs Malmbanan, hotet mot järnvägens kulturarv och dagens fula järnvägsarkitektur.
Under mer än ett sekel strävade järnvägens makthavare efter att omge resandet med skönhet och det romantiska skimmer som det förtjänar. En järnvägsstation är platsen för avsked och välkomnanden, det är där äventyr och kärlekshistorier tar sin början, där vi kommer i samspråk med främlingar och vidgar våra vyer.
Den avförtrollning av världen som Max Weber iakttog för mer än hundra år sedan har gått kanske allra längst när det kommer till resandets estetik. Avförtrollningen har trängt in i själva språkbruket. Kanske är det den visuella fulheten som gör att järnvägens män och kvinnor tycker att det känns rimligt att ersätta perrongerna med plattformar, och järnvägsstationerna med resecentra. Men ingen blev någonsin förälskad på ett resecentrum, och ingen stor roman har någonsin börja på en plattform. Det är hög tid att återförtrolla järnvägen.
Läs artikeln här: https://www.fokus.se/kultur/det-ar-hog-tid-att-aterfortrolla-jarnvagen/