Vi formar våra byggnader och sedan formar byggnaderna oss. Orden är Winston Churchills, ur en debatt om återuppbyggnaden av det brittiska underhusets lokaler i parlamentshuset sedan de förstörts av tyska bombningar under Blitzen. Konstaterandet är dock giltigt inte bara de byggnader där de politiska besluten fattas utan även de byggnader där vi bor arbetar och lever våra liv. Allra mest gäller det för de byggnader där vi går i skolan och lär oss för livet. Genom skolbyggnadernas arkitektur kan vi följa hur synen på kunskap förändrats under 1900-talet. Från tempel helgade åt kunskapen, via arbetskraftsfabriker till lådor för förvaring av barn.
Jag skriver i Fokus om hur vi formas av våra skolbyggnader.
Trots att samhället idag är mångdubbelt rikare än vad det var för 150 år sedan är de nya skolbyggnader som uppförs inte i närheten av de som byggdes då. Kanske säger det något om vår tids prioriteringar. Själv är jag glad och tacksam över att ha fått tillbringa min gymnasietid i ett lärdomens tempel med ett observatorium på taket. Modernistiska ideologer påstår ibland att de gamla pampiga skolbyggnaderna skulle vara “exkluderande” och “auktoritära”. Jag hävdar motsatsen. Alla elever borde ha rätt att gå i skolan i ett palats åtminstone någon gång under sin skoltid. På så vis kan vuxenvärlden visa vilket värde den sätter på deras skolgång. Precis som vår inställning till en uppgift tenderar att påverkas av hur vi klär oss, påverkas vi av vår omgivning. Vi formar våra byggnader, och sedan formar byggnaderna oss.
Läs artikeln här: https://www.fokus.se/kultur/skolor-som-bildningstempel/
Bild: Vallbackskolan i Gävle. Foto: Jonas B. (CC BY 4.0)