Den modernistiska ideologin är hopplöst förlegad, men den modernistiska estetiken lever i högsta grad. När vi talar om modernism inom arkitektur och stadsbyggnad talar vi om flera olika saker samtidigt. Vi talar om en stil, en tradition och en ideologi. Det är inte alltid helt lätt att skilja dessa saker åt. Men det är hög tid att vi börjar betrakta modernismen som en historisk stil bland andra.
Jag skriver i Fokus om arkitekterna Gunnar och Hans Asplund att vi måste skilja modernismen som arkitekturstil från den modernistiska ideologin:
Idag har modernismen mer än hundra år på nacken, vilket gör att vi kan betrakta den med historien som facit. Den modernistiska ideologin har vägts och befunnits för lätt: det skapades ingen ny “massmänniska”. Människors drömmar, önskemål och behov av trivsel, skönhet och mänsklig skala är alltjämt densamma. Trafik- och funktionssepareringen skapade sterila och ödsliga stadsmiljöer, utan urbana kvaliteter. Avståndstagandet från traditionen och arkitekturhistorien ledde inte till förnyelse utan till likriktning.
Men även om den teoretiserande och moraliserande ideologin är mogen att kasseras betyder det inte att vi inte kan uppskatta modernismen som stil. Många av den tidiga modernismens byggnader och bostadsområden är idag älskade och uppskattade för sin skönhet. Det är hög tid att vi börjar betrakta den modernistiska arkitekturen som en historisk stilinriktning bland andra. Ett av många alternativ att välja att inspireras av, för dagens och framtidens arkitekter och byggherrar. Den modernistiska ideologin är död. Länge leve den modernistiska stilen.
Läs artikeln här. https://www.fokus.se/kultur/lange-leve-den-modernistiska-stilen/
Foto: Arild Vågen CC BY-SA 3.0