Debatten om kulturbarnen leder fel genom att fokusera på förutsättningar istället för utfall. Det är inte nepotismen som är det stora problemet i kulturlivet, utan att konsten förlorat sitt egenvärde, skriver jag i Opulens:
”Det tragiska med debatten om kulturbarnen är inte att vissa fått bättre förutsättningar än andra att lyckas i kulturlivet. Så har det som sagt alltid varit. Det tragiska är att vem du är numera tycks vara det enda som räknas, inte vad du åstadkommer. När de konstnärliga måttstockarna avskaffats kommer kultursektorn att befolkas av medelmåttor. Kanske är kulturbarnens starka ställning idag en konsekvens av att deras efternamn omges av ett nostalgiskt skimmer som påminner oss om den tid då deras föräldrar slog igenom, en tid som värdesatte konstnärlig talang och kulturen ansågs ha ett egenvärde.”
Läs artikeln här: https://www.opulens.se/opinion/kronikor/medelmattornas-tyranni/