Kan projektet med en svensk kulturkanon ens på marginalen öka intresset hos fler att ta del av klassikerna så kan det vara värt ett försök. Kanon är vägen in i ett kulturellt sammanhang oavsett om man fötts in i det eller invandrat. Att listan skulle bli ett redskap för en påtvingad, normativ “svenskhet” tror jag är en obefogad oro. Den svenska kulturella kanon är påfallande ickechauvinistisk. Kultursidornas nervositet kring projektet synes därför obefogad.
Jag skriver i årets sista nummer av 20-årsjubilerande Axess Magasin:
De som får i uppdrag att ta fram en statlig svensk kulturkanon bör vara ödmjuka inför det faktum att de kulturhistoriska processer som vaskar fram klassiker sällan är konsekvenser av politiska beslut. Om projektet blir lyckat kommer det att fungera som en inkörsport eller vägvisare till en del av den svenska kulturhistorien. Blir projektet misslyckat kommer det att resultera i ännu ett oläst, pliktskyldigt dokument på någon myndighets hemsida. Ungefär som det brukar gå till inom kulturpolitiken med andra ord.
Plus för bildsättningen med Morbid Angel.
Läs artikeln här: https://www.axess.se/artiklar/bildningsresan/