Varsomhelstarnas bild av landsbygden som en komposthög för förlorare börjar att kännas hopplöst daterad. Snarare är det trångbodda stadsbor som blickar avundsjukt mot landsbygdsbornas spatiösa levnadsförhållanden. I en tid när nyhetsrapporteringen domineras av dödsskjutningar på gator och torg framstår livet på landet för många som ännu mer lockande.
Jag skriver i Axess Magasin om den förändrade synen på landsbygden:
När Moderaterna och Centerpartiet omdefinierade sig själva som progressiva innerstadspartier anslöt de i själva verket till en berättelse som berättats om och om igen sedan 1900-talets början, den om den kollektiva resan från fattigt jordbrukssamhälle till rik industrination. Det var samma berättelse som bar socialdemokraternas strävan att genom folkhemsbygget göra Sverige till världens modernaste land.
Landsbygdens roll i denna berättelse är dubbel. Den får stå både för ett fattigt och inskränkt förflutet som den moderna storstadsmänniskan vill distansera sig ifrån, och för ett förlorat paradis, ett arkadien som man också i någon mån drömmer sig tillbaka till. Detta spänningsförhållande mellan frigörelse och nostalgi har spelat en betydelsefull roll i det så kallade kulturkriget på senare år, där Sverigedemokraternas skickligt lyckas använda sig av människors längtan efter en mer idyllisk tidsålder.
Läs artikeln här: https://www.axess.se/artiklar/langtan-bort/