Lagom till Bokmässan passar jag på att dra en lans för värdet av en kulturell kanon. Skriver i Norrbottens-Kuriren:
”En kulturell kanon är nämligen någonting annat och större än en av kulturbyråkrater framtagen lista över konstnärliga verk som alla skolelever ska ta del av. Den kulturella kanon existerar utanför och oberoende av tillfälliga politiska beslut. Den utgörs av verk som i kraft av sin storhet, sin tidlöshet eller sin relevans levt vidare och blivit en del av vårt kulturella medvetande genom att ständigt refereras, kommenteras, kritiseras och återupptäcktes av nya generationer.
Denna kanon finns där, oavsett statliga litteraturlistor för skolan, och kommer att utöva lockelse på de som vill bilda sig för att kunna orientera sig i såväl samtiden som historien. De som kommer från bildade hem får ofta en naturlig ingång till denna skatt av verk som vaskats fram genom kulturhistorien, medan övriga får hoppas på att träffa lärare som vill och kan öppna dessa dörrar istället.
En statlig “kulturkanon” i form av en lista över centrala verk kan omöjligen rymma alla verk som ingår i den verkliga, organiskt framvuxna kanon. Men kanske rymmer den tillräckligt många för att sätta de unga läsarna på spåret, för att själva kunna leta sig vidare genom klassikerutbudet. En lista över centrala verk ur kulturhistorien, är inte förtryckande, i alla fall inte mer än läroplanen i stort. Däremot kan den bidra till att minska glappet i kulturella referensramar, och öppna kulturhistorien för fler.”
Läs artikeln här: https://kuriren.nu/artikel/jppy18qj