Jag skriver i Norrbottens-Kuriren om den koloniala landsbygdspolitiken och hur de bruksorter som en gång betraktades som framtiden blivit vad ekonomen Kjell A. Nordström benämnt som ”skräpytor”.
”För mer än ett sekel sedan drog människor norrut under den industriella revolutionen för att slå mynt av de oexploaterade naturtillgångarna. Tidigare glest befolkade landsändar fylldes av människor, industrier och framtidshopp. Den närmast koloniala baksidan av utvecklingen har skildrats av idéhistorikern Sverker Sörlin i dennes avhandling Framtidslandet (1988).
En avgörande skillnad mot då är att dagens kolonialisering av landsbygden inte behöver särskilt mycket arbetskraft. De boende betraktas snarare som ett problem, som grus i maskineriet, när fjäll förvandlas till industrilandskap med vindturbiner högre än Turning Torso. Det krävs ingen större fantasi för att inse vad det kommer att bli av dessa anläggningar när vindkraftsboomen blåst över och skattesubventionerna sinat. Just det, skräpytor.”
Läs artikeln här: https://kuriren.nu/artikel/sa-gick-landsbygden-fran-framtidsland-till-skrapyta/lqyn4wpr