En visa om ensamhet
I dikten Jag lever allena, ur Karlfeldts andra diktsamling ”Fridolins visor och andra dikter” (1898) möter vi diktarens hjälte och alter ego Fridolin, redan åldrad, som ser tillbaka på ett liv i ensamhet.
Ensamheten och åldrandet är återkommande teman hos Karlfeldt, som endast var 34 år gammal när dikten publicerades.
Jag lever allena, jag fingrar min flöjt
jag suger min sura pipa förnöjt.
Dock verkar den åldrade ungkarlen fortfarande utöva en viss lockelse på grannskapets unga damer. Kanske ska dikten snarare tolkas som en avancerad kontaktannons?
Min tonsättning återfinns på albumet ”I Fridolins spår” (Hemlandssånger 2008), som givetvis finns att lyssna till på Spotify: