Jag skriver i Norrbottens-Kuriren om faran med att inte göra det grundläggande fotarbetet:
”Kulturkriget som det har talats om på senare år, är ingen ny företeelse. Under mer än hundra år har radikala och samhällsomstörtande krafter dragit ut i strid mot värden som meritokrati, individualism, klassisk bildning, ett positivistiskt kunskapsideal, äganderätt och rättssäkerhet. Mot dessa har radikalerna ställt identitetspolitik, kollektivism, kunskapsrelativism och värderelativism, socialisering, pöbelvälde och godtycke.
[…]
När den politiska debatten på senare år kommit att domineras av andra frågor än de direkt ekonomiska har högern yrvaket fått orientera sig i det nya landskapet, där konfliktlinjerna dragits till stor del utifrån ställningstaganden i migrationsfrågorna. Mobiliseringen i kulturkriget har dock inte blivit någon framgång. Den traditionella borgerligheten har splittrats mellan en del som helt anammat den progressiva vänsterns världsbild, och en annan del som hoppas att enkom fokus på lag och rätt och en mer restriktiv migrationspolitik ska räcka hela vägen.”