Svenskar, finns de?
Jag skriver i Opulens om svenskheten och dessbelackare.
Läs merJag skriver i Opulens om svenskheten och dessbelackare.
Läs merDen nationalromantiska arkitekturen har ett oförtjänt dåligt rykte och dess historiserande byggnader avfärdas ofta som kitsch och pastischer. Det är synd, eftersom epoken snarare står för en mer lågmäld och jordnära arkitektur än det sena 1800-talets pompösa palatset med tinnar och torn.
Läs merAtt kombinera färger, former och detaljer kräver kompetens. Det minimalistiska idealet har blivit en utväg för den som vill slippa kritik utan att behöva anstränga sig.
Läs merLagom till Bokmässan passar jag på att dra en lans för värdet av en kulturell kanon. Skriver i Norrbottens-Kuriren.
Läs merEn seriös kulturpolitisk debatt är vad de som idag samlas kring de offentliga köttgrytorna minst av allt önskar sig.
Läs merAtt bygga nytt, snabbt och billigt är däremot motsatsen till hållbar utveckling. Ett hus som inte är tänkt att stå i flera hundra år borde inte byggas alls.
Läs merDe kulturpolitiska målen går inte ens att förena med sig själva. Den politiska makten kan till exempel inte kommendera fram en ”utmanande och obunden kraft”, vilket har bevisats gång på gång.
Läs merAlla byggnader kan inte ritas för att sticka ut. Alla hus kan inte syfta till att vara tävlingsbidrag i flådiga arkitekturtävlingar. I veckans nummer av Fokus slår jag ett slag för den vardagliga arkitekturen, byggnader som bidrar till att skapa attraktiva platser, snarare än söker uppmärksamhet för sin egen skull.
Läs merI veckans nummer av Nyhetsmagasinet Fokus skriver jag om höga hus, i historien och samtiden. Om hur London och Paris valde olika vägar och om hur Centerpartiet började omfamna skyskrapor som ett led i sin strävan att ta avstånd från sitt jordbundna förflutna.
Läs merMänniskor vill kunna äga, köra och parkera sina bilar, även i städerna. Jag skriver i Fokus om privatbilismens påverkan på stadsutvecklingen.
Läs mer